FAKTA - Färgpigment

För att ge färg önskad kulör tillsätter man olika färgpigment. Det finns inga riktigt miljövänliga färgpigment. Man gör klokt i att behandla alla torra färgpigment som om de vore giftiga. Foto: Carina Olsson
För att ge färg önskad kulör tillsätter man olika färgpigment. Det finns inga riktigt miljövänliga färgpigment. Man gör klokt i att behandla alla torra färgpigment som om de vore giftiga. Foto: Carina Olsson

För att ge färg önskad kulör tillsätter man olika färgpigment. Det finns inga riktigt miljövänliga färgpigment. Man gör klokt i att behandla alla torra färgpigment som om de vore giftiga. Akta dig för att blanda i för mycket pigment när du blandar färg. Det kan då lägga sig som ett fuktupptagande skikt på ytan. Ytspänningar som uppstår då ytfärgen torkar kan få pigmentet att spjälkas. Här följer information om olika typer av färgpigment och hur förädlingsprocesserna påverkar miljön.

Jordfärger utvinns ur markskiktet, en teknik som innebär ingrepp i naturen som inte går att återställa. Dessutom krävs det långa transporter att frakta pigmenten till våra butiker och verkstäder. Exempel på jordfärger är umbror, terror, siennor, engelskt rött, ljusockra och guldockra. De jordfärger som saluförs kommer oftast från medelhavsområdet.

Växtfärgspigment utvinns ur växter, till exempel indigo och krapp är inte så ljushärdiga och används mest för inomhusmålning – oftast används de vid färgning av ull.

Tjärfärger framställs ur stenkol. Ger klar gul och klar röd färg.

Oxider, till exempel rost som går att mala och göra färgpigment av. Glödskal, det yttersta skiktet som bildas när man hettar upp till exempel stål, är ett annat exempel. Järnoxid, titanoxid och zinkoxid är exempel på andra sådana färgpigment. Falu rödfärg framställs genom rostning av biprodukter från gruvhanteringen vid Falu koppargruva. Färgen består av järnoxid med inslag av kvarts och mindre mängder bly och koppar. Blyinnehållet är 0,3 procent av den färdiga färgen.

Syntetiska färgpigment framställs ur petroleum, en ändlig naturresurs. Metoden används både för att få fram kulörer som vi inte kan hitta bland jord- och växtfärger, men också för att kopiera dessa färgpigment på syntetisk väg, till exempel indigo.

Giftiga pigment förekom tidigare ofta i färger, men inte längre; blyvitt, arsenikgrönt och äkta cinnober (kvicksilversulfid) är idag förbjudna. Det gäller också kromgult, kromgrönt och zinkkromat. I konstnärsfärger kan det fortfarande förekomma kadmiumgult.

Metallpigment framställda på kemisk väg kan innehålla tungmetaller som belastar miljön. Visserligen förekommer vissa tungmetaller i naturen, men industrins processer samlar dem i stora koncentrationer. Exempel på tungmetaller vi inte vill belasta naturen med: kvicksilver, bly, kadmium och arsenik.

TIPS - Rötter

Rot är ett utmärkt slöjdmaterial som man oftast gör korgar av. Rötter är också bra när man ska sy ihop andra material. Foto: Göran Posthuma
Rot är ett utmärkt slöjdmaterial som man oftast gör korgar av. Rötter är också bra när man ska sy ihop andra material. Foto: Göran Posthuma

Rot är ett utmärkt slöjdmaterial som man oftast gör korgar av. Rötter är också bra när man ska sy ihop andra material, och kan till exempel fungera som söm på en svepask. Med rot kan du också fästa ris vid ett kvastskaft. Oftast används rötter av björk och gran. I din jakt efter rötter att slöjda med, sök efter mark där det är lätt att gräva – till exempel gamla torvtag, dikeskanter eller sandtag. Om du finner ett bra rottag, var rädd om det. Det kan du ha glädje av under många år.

Gräv försiktigt

Man kan gräva rötter hela sommaren och hösten. Men innan du börjar gräva, var noga med att ha markägarens tillstånd. Gå försiktigt fram så att du inte skadar trädet. Undvik att ta för mycket rötter från samma träd. Täck över de rötter som blir kvar, så att nya växer ut. Undvik även att dra rötter i mark med värdefull växtlighet – till exempel kan mossor, som växer långsamt, ta stor skada. I övrigt mår marken bara bra av den bearbetning som rotdragandet innebär. När markskiktet rörs om får nya frön lättare att gro.

TIPS - Gör färg av ägg

Äggoljetempera är en färgtyp som passar bra vid invändigt måleri på slöjdade föremål. Den tillverkas av förnyelsebara råvaror – ägg och linolja bildar tillsammans med vatten en emulsion som sedan färgsätts med önskat pigment. I Sverige har man målat med äggoljetempera sedan medeltiden. Då var färgen en ren färskvara. Det kunde vara knappt om ägg, så man slösade inte med temperan. Färgen användes främst på ytor där det ställdes stora krav på slitstyrka och estetik.

Blanda själv eller köp färdig Idag kan man blanda sin äggoljetempera själv, precis som man gjorde förr i tiden. En del av de giftiga färgpigment som fanns då har försvunnit från marknaden och ersatts med sådana som är mindre skadliga för miljön. Genom att blanda färgen själv hushållar man med resurser. Om du blandar färg direkt inför ett målningstillfälle, slipper du tillsätta konserveringsmedel. Det går också att också köpa färdigblandad äggoljetempera.

Målningstekniker

Äggoljetempera kan målas på olika sätt. Man kan måla jämnt täckande eller i flerfärgsteknik med olika kulörer i tunna skikt ovanpå varandra. Det ger en djupverkan och ett liv. Det går också bra att måla med vått-i-vått-teknik, svampning och lasyrmålning. Färgen torkar inte på traditionellt sätt, utan härdar genom en oxidation som kräver luft och ljus. Därför är det viktigt att lokalen är ordentligt ventilerad, har dagsljus eller elljus och håller en temperatur på 15–25 grader. Efter 1–4 dygn, beroende på förhållandena ovan, är färgen yttorr; då kritar den inte av sig vid beröring. Efter 1–6 veckor har den fått full slitstyrka. Om färgen borstas efter sex dagar får ytan en äggskalsliknande glans. Färdigtorkade ytor rengöres med milt rengöringsmedel. Det bästa är att badda bort smuts och fläckar med en fuktad svamp. Om man gnider med trasa blir ytan blank. Penslar, rollers och andra verktyg rengöres bäst i vatten och såpa.

Debatt om hälsopåverkan

Det har förekommit en debatt om äggoljetemperans hälsopåverkan. Yrkesmålarna slog larm om att de fick huvudvärk och klåda när de målade inomhusmiljöer med äggoljetempera. Undersökningar visar att besvären troligen berodde på att man arbetat med färgen på fel sätt, den hade inte fått torka tillräckligt. Kyla, instängd luft och mörker kan framkalla mögel och andra irriterande ämnen ur den äggbaserade färgen.

FAKTA - Linoljebaserad färg

Det ingår flera oljor i färgtillverkningen, den viktigaste är linoljan som görs på frö från oljelinet. Kallpressad linolja har små molekyler och tränger därför lätt in i trät. Den har en mild, angenäm lukt och är guldgul till färgen.

Read More

FAKTA - Bark och sly

Risslöjd är en anspråkslös variant av husbehovsslöjd som kan resultera i många sorters föremål. Om du vill ta ditt eget sly, fråga då först markägaren om lov.

Read More

FAKTA - Bast

Bast är ett spännande material att slöjda i. Tunna "spånor" av trä eller bark som kan tvinnas och flätas till starka bruksföremål.

Read More

FAKTA - Näver – ett måste i köket

Näverburk – ett måste i köket

Nävern är utmärkt att förvara mat i. Den är smakfri och tar inte åt sig vare sig lukt eller arom från livsmedlet. En näverburk är också lagom tät för att ha mat i. Den blir inte kondenstät, maten behåller sin arom och fräschör. Nästa gång en plastburk blivit repig och ful, köp en i näver i stället.

Näver är ett tacksamt material att slöjda i – det är hårt, tätt och står emot röta på ett utmärkt sätt. Ofta används det för att slöjda korgar, askar och burkar. Om du vill prova att slöjda i näver, finns några olika tekniker att välja på. Genom att först skära smala remsor av nävern, går det att fläta den – till exempel till korgar eller burkar. Det går också att vika kärl av större näversjok, som sedan sys ihop med lintråd eller björkrötter. Näver har en hård yta och behöver inte ytbehandlas. Men du kan förstås måla i dekorativt syfte – använd linoljefärg eller äggoljetempera.

Hur utvinner man näver? Björknäver är den näver som lämpar sig bäst för slöjd. Näver från glasbjörk passar bäst som slöjdmaterial då vårtbjörken ofta har en sprucken och grövre yta. Det är lättast att ta näver på våren när trädet savar, den släpper då nästan av sig själv. Det är viktigt att lära sig tekniken, så att man inte äventyrar trädets överlevnad. Man får inte skära så djupt att man kommer ner till tillväxtlagret. Det allra bästa är att ta näver från träd som ska fällas, eller är alldeles nyfällda. Andra näverliknande material som också används i slöjdsammanhang är rönnbark och lindbark. Båda två är hårdare och lite svårare att bearbeta än näver från björken. Men man måste alltid ha markägarens tillstånd för att ta näver – det ingår inte i allemansrätten!