TIPS - Penslar och penselvård

Det lönar sig att betala lite extra för att få en bra pensel. En pensel av god kvalité släpper inte strån, håller färg och behåller spänsten i borsten under lång tid. För linoljefärg och äggoljetempera är penslar av svinborst bra. Penslar med svart svinborst är lite hårdare och lämpar sig bäst för linoljefärg. Till äggoljetempera fungerar penslar med vit svinborst bra. De är lite mjukare och äggoljetemperan behöver lite varsammare applicering än linoljefärg som kan jobbas ut mer för att få tunna färgskikt. En bra pensel blir bättre efter användning och god skötsel. Se köpet av en pensel som en investering för lång tid.

Ju enklare, ju bättre.

Traditionellt, hållbart måleri består av ett fåtal ingredienser. Färgen har två huvudbeståndsdelar: pigment och bindemedel. Linolja är ett bra bindemedel. Som pigment finns två alternativ: torra pulverpigment och pigment som är rivna i rå linolja = konstnärsfärger på tub. Välj alltid pigment och bindemedel av hög kvalité. I handeln brukar färg på tub klassificeras i nivåer som kan benämnas, hobby, semiproffs och proffsfärger. Linoljan ska vara av hög kvalité; kallpressad linolja bör vara grunden, sedan kan den förädlats genom kokning eller föroxidering för att förkorta torkningen/ härdningen av färgen.  Blekning förekommer också för att få en ljusare olja.

Ta hand om dina penslar

En pensel som använts med linoljefärg eller äggoljetempera rengörs bäst med ren såpa och ljummet vatten. Innan du ska tvätta penseln ren från färg efter målning är det bra att stryka av så mycket färg som möjligt mot en grov yta. En ohyvlad bräda är bra. Ta sedan en klick såpa i ena handen och med penseln i andra handen arbetar du in såpa ända in i botten på penseln. Behandlingen kan verka omild och våldsam, men en bra pensel tar inte skada av denna typ av rengöring.  Skölj med ljummet vatten. Vattnet får inte vara för varmt. Behaglig temperatur för händerna brukar vara en bra måttstock. Upprepa tvättningen till dess ingen färg är kvar i penselns borst. Restriktioner för hur mycket fett (olja) som får släppas ut i avloppet finns, men gränsvärdena blir aktuella när verksamheten närmar sig professionell yrkesverksamhet. Är du osäker och vill göra rätt tar du kontakt med din kommun.

Om du målar med linoljefärg behöver du inte tvätta penseln mellan de olika strykningarna. Den kan hänga i rå linolja. Det är viktigt att penseln hänger i oljan, det räcker alltså inte med att den står mot botten av en burk med linolja. Gör så här: Välj gärna en glasburk med skruvlock. Gör ett hål i locket som passar penselns skaft. Försök att få ur så mycket färg som möjligt ur penseln, först genom att stryka/ pressa penseln mot färgburkens kant sedan arbeta ur färg mot en grov yta, t ex en ohyvlad bräda. Häll rå linolja i burken och fixera penseln med t ex en klädnypa så den hänger fritt från burkens botten. Linoljan ska täcka hela penselns borst. När målningen med den aktuella kulören är klar tvättas penseln ur med såpa och vatten. Du ska inte blanda penslar med olika kulörer i samma burk.

Låt penslar hänga luftigt efter tvätt så de torkar ordentligt innan de läggs i lådor eller askar.

”Som kund kan du, genom dina val, ta ansvar för en hållbar produktion”

 

Text och foto: Lars Petersson, länshemslöjdskonsulent Örebro, jan 2016

 

ARTIKEL - Miljövänlig limfärg

Limfärgerna har hamnat i bakvattnet av moderna vattenburna färger. Fördelarna som finns vad gäller miljö- och hälsoaspekter borde göra att de användes mer. Text: Jan-Erik Eriksson.

Har man en gång provat limfärger, inser man hur användbara de är. Dessutom
både billiga och enkla att själv tillverka. Vit limfärg består av lim, krita och vatten.
Limmet kan vara animaliskt eller vegetabiliskt, ofta ett cellulosalim. Krita kan man
köpa i säck till liten kostnad, den vackraste nyansen ger malmökritan. Vill man
göra en kulört färg ersätter man delar av eller hela mängden krita med pigment.
Vackra pastelltoner får man med en mindre mängd pigment i den vita färgen.
Blanda och se! En hårtork skyndar på torkningen när man provar sig fram.

I äldre tider målades olika dekorationer med limfärg, bland annat i Grisaillemåleri
– olika gråtoner med skuggor och ljusdagrar imiterande skulpterade och profilerade
ytor. Det finns fortfarande välbevarade interiörer i historiska byggnader.

Limfärg passar till målning inomhus – tak, väggar och föremål. Vill man måla en
dekor eller använda schabloner ovanpå ett limfärgsskikt ska nästa skikt alltid vara
limsvagare. Sätt till mer vatten. Man måste vara f lyhänt och veta var penseldragen
ska ligga. För många drag med en våt pensel på samma yta löser upp den redan
målade. Eftersom färgen är vattenlöslig tål inte heller den färdigmålade ytan vatten,
fett eller hårdhänt hantering. En annan nackdel är att färgen är en färskvara.
Limmet ruttnar efter ett par veckor. Därför bör man bara tillverka den mängd färg
som behövs för tillfället. Limmet och kritan kan däremot förvaras torrt i åratal.

En variant på limfärg är så kallad emulsionsfärg där en del av vattnet är utbytt mot
linolja. Oljan emulgeras med såpa och ger en mer vattentålig färg. Det finns även
andra emulsioner, i äggoljetempera används exempelvis ägg. Tusch-, akvarelloch
gouachefärger har lim som bindemedel.

Vid målningen använder man plafondpensel, fyllig elementpensel och större
anstrykare. Penseln ska kunna hålla en stor mängd färg. För mindre tecknade
detaljer måste penseln ha en fin spets. Underlaget man målar på kan gärna patenteras
med en mager oljefärg. Papper kan man förlimma för att det inte ska bli för
sugande. Förr eller senare kan man behöva måla om. Eftersom limfärger bara kan
målas med några få skikt på varandra måste man tvätta bort färgen före ommålningen.

I Hantverkets Bok–Måleri och i böcker av Lena Nessle och Pontus Thunander kan
du läsa mer om olika färger. På Slöjd och Byggnadsvårds webbplats finns recept
till limfärger.

Hoppas att du blir inspirerad att använda miljövänliga och billiga färger. Lycka till!

Jan-Erik Eriksson, juni 2012
Studio Västsvensk Konservering

ARTIKEL - Växtfärgning, ett alternativ till syntetfärger

I mer än hundra år har vi använt syntetiskt framställda textilfärger. Innan dess användes växter, insekter och  snäckor samt olika metallsalter. Idag finns ett stort intresse för växtfärgning och  vi kan se fram emot en spännande utveckling inom området.

Växtfärger, eller mer korrekt, naturliga färgämnen, har en annan karaktär än de syntetiska. De innehåller flera enskilda färgämnen som gör det färgade materialet skimrande och intressant att arbeta med. Växtfärgerna har fått ett oförtjänt rykte om sig att vara milda, kulörsvaga och lite tråkiga. Men det går att få fram starka, klara färger genom att använda ett ljust material, färga i lämplig temperatur och under rätt tid, plocka växterna vid rätt tidpunkt och använda tillräcklig mängd färgämne. 

Norden har vi i tradition mest färgat ullgarner och ylle, lin och linne i mer begränsad omfattning. De animaliska fibrerna är lättast att färga, silke allra lättast. I äldre färgningsrecept förekommer en del giftiga kemikalier som växtfärgare tagit bort för länge sedan. Idag strävar vi efter en så låg kemikalieanvändning som möjligt. Vissa mineralsalter behövs dock för att få färgerna att binda till fibrerna och bli hållbara. Alun är och har varit det allra vanligaste betmedlet. Järn används för att göra färgen mörkare. Man kan även färga i järngryta eller koppargryta för att få något dovare nyanser. Sura ämnen som vinsten och ättika och basiska som pottaska används också vid färgning och nyansering. Färgar man lin och bomull krävs dessutom garvämnen eller att man använder garvämnesrika växter.

Att växtfärga är så mycket mer än en färgningsteknik. Där ingår många andra kunskapsområden – botanik, färglära, materiallära, kemi, mikrobiologi, historia, kulturhistoria, etnologi, miljökunskap. Och interkulturella perspektiv – det finns stora likheter inom färgning världen över.

Idag är det bråttom att rädda den kunskap om färgning med naturliga färgämnen och färgväxter som finns kvar och med dess hjälp återerövra kunskap som gått eller håller på att gå förlorad. Glädjande nog pågår många internationella projekt, ofta tvärvetenskapliga forskningsprojekt, där traditionell kunskap möter modern teknologi som resulterar i innovationer som vi bara har sett början av.

Mångåriga projekt med färgväxtförädling, småskalig odling och extraktion har redan resulterat i att det idag finns växtfärgsextrakt för både hantverksmässig och industriell färgning i Europa. Ett intressant alternativ till syntetfärgerna. Ännu i begränsad omfattning men en positiv början mot en hållbar utveckling .

Text: Mia Olsson,  oktober 2012
mia.h.olsson@gmail.com
Foto: Pia Jägstrand

 

FAKTA - Färg och miljön

Färg skyddar mot rost, röta, mögel och slitage. Med färg kan vi underhålla, reparera och återanvända våra bruksföremål och byggnader och därigenom hushålla med resurser och natur på ett bättre sätt.

Read More

FAKTA - Syntetfärgning

Syntetfärger för textil och garn har funnits sedan 1800-talet, och blev snabbt mycket populära. Om du färgar själv och vill vara säker på att agera miljövänligt, se då till att färga för hand.

Read More

FAKTA - Färgpigment

För att ge färg önskad kulör tillsätter man olika färgpigment. Det finns inga riktigt miljövänliga färgpigment. Man gör klokt i att behandla alla torra färgpigment som om de vore giftiga. Foto: Carina Olsson
För att ge färg önskad kulör tillsätter man olika färgpigment. Det finns inga riktigt miljövänliga färgpigment. Man gör klokt i att behandla alla torra färgpigment som om de vore giftiga. Foto: Carina Olsson

För att ge färg önskad kulör tillsätter man olika färgpigment. Det finns inga riktigt miljövänliga färgpigment. Man gör klokt i att behandla alla torra färgpigment som om de vore giftiga. Akta dig för att blanda i för mycket pigment när du blandar färg. Det kan då lägga sig som ett fuktupptagande skikt på ytan. Ytspänningar som uppstår då ytfärgen torkar kan få pigmentet att spjälkas. Här följer information om olika typer av färgpigment och hur förädlingsprocesserna påverkar miljön.

Jordfärger utvinns ur markskiktet, en teknik som innebär ingrepp i naturen som inte går att återställa. Dessutom krävs det långa transporter att frakta pigmenten till våra butiker och verkstäder. Exempel på jordfärger är umbror, terror, siennor, engelskt rött, ljusockra och guldockra. De jordfärger som saluförs kommer oftast från medelhavsområdet.

Växtfärgspigment utvinns ur växter, till exempel indigo och krapp är inte så ljushärdiga och används mest för inomhusmålning – oftast används de vid färgning av ull.

Tjärfärger framställs ur stenkol. Ger klar gul och klar röd färg.

Oxider, till exempel rost som går att mala och göra färgpigment av. Glödskal, det yttersta skiktet som bildas när man hettar upp till exempel stål, är ett annat exempel. Järnoxid, titanoxid och zinkoxid är exempel på andra sådana färgpigment. Falu rödfärg framställs genom rostning av biprodukter från gruvhanteringen vid Falu koppargruva. Färgen består av järnoxid med inslag av kvarts och mindre mängder bly och koppar. Blyinnehållet är 0,3 procent av den färdiga färgen.

Syntetiska färgpigment framställs ur petroleum, en ändlig naturresurs. Metoden används både för att få fram kulörer som vi inte kan hitta bland jord- och växtfärger, men också för att kopiera dessa färgpigment på syntetisk väg, till exempel indigo.

Giftiga pigment förekom tidigare ofta i färger, men inte längre; blyvitt, arsenikgrönt och äkta cinnober (kvicksilversulfid) är idag förbjudna. Det gäller också kromgult, kromgrönt och zinkkromat. I konstnärsfärger kan det fortfarande förekomma kadmiumgult.

Metallpigment framställda på kemisk väg kan innehålla tungmetaller som belastar miljön. Visserligen förekommer vissa tungmetaller i naturen, men industrins processer samlar dem i stora koncentrationer. Exempel på tungmetaller vi inte vill belasta naturen med: kvicksilver, bly, kadmium och arsenik.

TIPS - Gör färg av ägg

Äggoljetempera är en färgtyp som passar bra vid invändigt måleri på slöjdade föremål. Den tillverkas av förnyelsebara råvaror – ägg och linolja bildar tillsammans med vatten en emulsion som sedan färgsätts med önskat pigment. I Sverige har man målat med äggoljetempera sedan medeltiden. Då var färgen en ren färskvara. Det kunde vara knappt om ägg, så man slösade inte med temperan. Färgen användes främst på ytor där det ställdes stora krav på slitstyrka och estetik.

Blanda själv eller köp färdig Idag kan man blanda sin äggoljetempera själv, precis som man gjorde förr i tiden. En del av de giftiga färgpigment som fanns då har försvunnit från marknaden och ersatts med sådana som är mindre skadliga för miljön. Genom att blanda färgen själv hushållar man med resurser. Om du blandar färg direkt inför ett målningstillfälle, slipper du tillsätta konserveringsmedel. Det går också att också köpa färdigblandad äggoljetempera.

Målningstekniker

Äggoljetempera kan målas på olika sätt. Man kan måla jämnt täckande eller i flerfärgsteknik med olika kulörer i tunna skikt ovanpå varandra. Det ger en djupverkan och ett liv. Det går också bra att måla med vått-i-vått-teknik, svampning och lasyrmålning. Färgen torkar inte på traditionellt sätt, utan härdar genom en oxidation som kräver luft och ljus. Därför är det viktigt att lokalen är ordentligt ventilerad, har dagsljus eller elljus och håller en temperatur på 15–25 grader. Efter 1–4 dygn, beroende på förhållandena ovan, är färgen yttorr; då kritar den inte av sig vid beröring. Efter 1–6 veckor har den fått full slitstyrka. Om färgen borstas efter sex dagar får ytan en äggskalsliknande glans. Färdigtorkade ytor rengöres med milt rengöringsmedel. Det bästa är att badda bort smuts och fläckar med en fuktad svamp. Om man gnider med trasa blir ytan blank. Penslar, rollers och andra verktyg rengöres bäst i vatten och såpa.

Debatt om hälsopåverkan

Det har förekommit en debatt om äggoljetemperans hälsopåverkan. Yrkesmålarna slog larm om att de fick huvudvärk och klåda när de målade inomhusmiljöer med äggoljetempera. Undersökningar visar att besvären troligen berodde på att man arbetat med färgen på fel sätt, den hade inte fått torka tillräckligt. Kyla, instängd luft och mörker kan framkalla mögel och andra irriterande ämnen ur den äggbaserade färgen.

FAKTA - Linoljebaserad färg

Det ingår flera oljor i färgtillverkningen, den viktigaste är linoljan som görs på frö från oljelinet. Kallpressad linolja har små molekyler och tränger därför lätt in i trät. Den har en mild, angenäm lukt och är guldgul till färgen.

Read More