ARTIKEL - Växtfärgning, ett alternativ till syntetfärger

I mer än hundra år har vi använt syntetiskt framställda textilfärger. Innan dess användes växter, insekter och  snäckor samt olika metallsalter. Idag finns ett stort intresse för växtfärgning och  vi kan se fram emot en spännande utveckling inom området.

Växtfärger, eller mer korrekt, naturliga färgämnen, har en annan karaktär än de syntetiska. De innehåller flera enskilda färgämnen som gör det färgade materialet skimrande och intressant att arbeta med. Växtfärgerna har fått ett oförtjänt rykte om sig att vara milda, kulörsvaga och lite tråkiga. Men det går att få fram starka, klara färger genom att använda ett ljust material, färga i lämplig temperatur och under rätt tid, plocka växterna vid rätt tidpunkt och använda tillräcklig mängd färgämne. 

Norden har vi i tradition mest färgat ullgarner och ylle, lin och linne i mer begränsad omfattning. De animaliska fibrerna är lättast att färga, silke allra lättast. I äldre färgningsrecept förekommer en del giftiga kemikalier som växtfärgare tagit bort för länge sedan. Idag strävar vi efter en så låg kemikalieanvändning som möjligt. Vissa mineralsalter behövs dock för att få färgerna att binda till fibrerna och bli hållbara. Alun är och har varit det allra vanligaste betmedlet. Järn används för att göra färgen mörkare. Man kan även färga i järngryta eller koppargryta för att få något dovare nyanser. Sura ämnen som vinsten och ättika och basiska som pottaska används också vid färgning och nyansering. Färgar man lin och bomull krävs dessutom garvämnen eller att man använder garvämnesrika växter.

Att växtfärga är så mycket mer än en färgningsteknik. Där ingår många andra kunskapsområden – botanik, färglära, materiallära, kemi, mikrobiologi, historia, kulturhistoria, etnologi, miljökunskap. Och interkulturella perspektiv – det finns stora likheter inom färgning världen över.

Idag är det bråttom att rädda den kunskap om färgning med naturliga färgämnen och färgväxter som finns kvar och med dess hjälp återerövra kunskap som gått eller håller på att gå förlorad. Glädjande nog pågår många internationella projekt, ofta tvärvetenskapliga forskningsprojekt, där traditionell kunskap möter modern teknologi som resulterar i innovationer som vi bara har sett början av.

Mångåriga projekt med färgväxtförädling, småskalig odling och extraktion har redan resulterat i att det idag finns växtfärgsextrakt för både hantverksmässig och industriell färgning i Europa. Ett intressant alternativ till syntetfärgerna. Ännu i begränsad omfattning men en positiv början mot en hållbar utveckling .

Text: Mia Olsson,  oktober 2012
mia.h.olsson@gmail.com
Foto: Pia Jägstrand