FAKTA - Giftiga träslag

Gullregn. Foto: Heléne Wallin

Gullregn. Foto: Heléne Wallin

Gullregn

Inom släktet Gullregn finns två arter:  sydgullregn (L. anagyroides) och alpgullregn (L. alpinum). Bägge arterna har sitt huvudsakliga utbredningsområde i mellan- och sydeuropa. Den kan dock sprida sig spontant även till våra breddgrader. I våra trädgårdar planteras vanligen en hybrid mellan de två arterna hybridgullregn (L. ×watereri). Gullregn är en mycket uppskattad prydnadsväxt som blommar intensivt och vackert på försommaren.

Det sega och hårda träet har länge framhållits som vackert och lämpligt till slöjd- och snickeriarbeten.  Hela växten är dock giftig. Giftigast är växtens frön som bildas i baljor, liknande ärtskidor, efter blomningen. Om frön eller blommor äts framkallas illamående och kräkningar. Stora mängder kan orsaka medvetslöshet. Vid bearbetning av träet kan allergiska reaktioner uppstå av spån och damm. Undvik hudkontakt med spån och damm, framförallt från färskt material av gullregn. Om någon äter mer än 5 frön eller stoppar andra växtdelar i munnen bör giftinformationscentralen kontaktas för rådgivning. Ring 112 och begär giftinformation.  Föremål som tillverkats av gullregn är olämpliga att använda vid all typ av kontakt med livsmedel.

Idegran

Den enda art av idegran som är vildväxande i Sverige är (Taxus baccata). Idegranen växer långsamt, men den lever desto längre. Man uppskattar att den kan bli upp till 2000 år inom sitt huvudsakliga utbredningsområde som är södra, västra och centrala Europa, nordvästra Afrika samt mindre Asien och norra Iran. I Sverige växer idegran vilt i Götaland. På östkusten är den härdig ungefär upp till Gävle. Även på Öland och Gotland finns tämligen stora bestånd. Den är fridlyst i tio län. Idegranen blir som ett litet till medelstort träd vars blad (barr) är gröna året om. Det kan bli 10–20 meter högt. Barken är tunn, mjuk, brun och fjällig. Barren är lansettlika, platta och mörkt gröna; ovansidan av barren är glansiga medan undersidan är matt. De blir 1–4 cm långa och 2–3 mm breda. De sitter arrangerade i spiraler runt kvisten.

Idegran har ett hårt och starkt virke som är eftertraktat för snickeri. Ytan kan poleras till hög glans. Svartpolerat kallas det tysk ebenholtz.

Virkets styrka och seghet gör att det gärna används till att tillverka långbågar (pilbågar). Under medeltiden skattades idegransbestånden hårt i England just för tillverkning av långbågar.

Hela trädet, barren, den färska veden och dess frukter är giftiga, dock inte själva fruktköttet, utan endast fröna i frukten. Honkotten är den del som har den giftiga kärnan (fröet). Varje kotte innehåller bara ett frö som omges av ett köttigt fröhylle som blir en rund, mjuk, starkt röd bärliknande frukt, 8-15 mm i diameter. Den röda färgen gör att de ser goda ut. Om någon ätit fler än fem frön av idegran skall Giftinformationscentralen kontaktas omedelbart på telefon 112, begär giftinformation. Förtäring av idegranens frön kan ge magbesvär, i vissa fall hjärt- och allmänpåverkan.

Hästar är extra känsliga för idegranens gift och tidigare har utrotningsförsök gjort intill beteshagar för husdjur.

/Lars Petersson och Thomas Lööf, maj 2012