TIPS - Laga en sliten vante

Ni vet, de där stickade vantarna eller sockarna som det gått hål på och som ligger bortglömda i någon låda… Kanske är det läge att sätta igång med ett lagningsprojekt nu? I så fall - här är inspiration till att komma igång! Den här grå vanten är stoppad och lagad av stickdesignern Maja Karlsson.

Skador på vanten: hål på tummen, hål på ovansidan av handen, hål på toppen av vanten och tunnsliten undersida. Foto: Maja Karlsson

Skador på vanten: hål på tummen, hål på ovansidan av handen, hål på toppen av vanten och tunnsliten undersida. Foto: Maja Karlsson

Bild 2 - Här har lagningen av tummen påbörjats. Foto: Maja Karlsson

Bild 2 - Här har lagningen av tummen påbörjats. Foto: Maja Karlsson

1. Att “sticka vid”

Tummens topp lagades genom att nya maskor plockades upp med hjälp av strumpstickor, så att en ny tumtopp i avvikande färg kunde stickas på. Den trasiga toppen klipptes bort. (Bild 2-3)

Bild 3 - Vantens tumme är lagad och har fått ny topp i avvikande färg. Foto Maja Karlsson

2. Att förstärka en tunnsliten struktur med hjälp av maskstygn

Den tunnslitna ytan täcktes med maskstygn. På så sätt ”armeras” strukturen och får nytt liv(Bild 4)

Bild 4 - Den tunnslitna ytan täcktes med maskstygn. Foto: Maja Karlsson

3. Att stoppa med stoppnål

Det större hålet stoppades med traditionell lagningsteknik. Därefter täcktes de trasiga kanterna med kedjestygn som dekoration. (Bild 5-8)

Bild 5 - Det större hålet stoppades med traditionell lagningsteknik från insidan av vanten. Foto: Maja Karlsson

Bild 6 - Närbild av lagningen på insidan av vanten. Foto: Maja Karlsson

Bild 7 - Lagningen på utsidan av vanten, innan dekorationen med kedjestygn.

Bild 8 - De trasiga kanterna täckta med kedjestygn som dekoration. Foto: Maja Karlsson

4. Att sticka en lapp på plats

Nya maskor plockades upp med strumpstickor och en smal remsa stickades på/fästes efterhand i kanterna, för att täcka hålet på vantens topp (BIld 9).

Bild 9 - Nya maskor plockades upp med strumpstickor och en smal remsa stickades på/fästes efterhand i kanterna, för att täcka hålet på vantens topp. Foto: Maja Karlsson

Slutligen den lagade vanten som även dekorerats med ett monogram i maskstygn (Bild 10)

Bild 10 - Grå vante - stoppad och lagad av Maja Karlsson 2019. Foto Maja Karlsson

Den grå vanten är stoppad, lagad och fotograferad av stickdesignern Maja Karlsson

ARTIKEL - Gunnar Almevik - Kunskapen om de traditionella hantverken har mycket att lära oss

Det mest miljövänliga vi kan göra är att se till att ha lång livslängd på det vi har runtomkring oss, säger bebyggelseantikvarien och professorn i kulturvård Gunnar Almevik. Kunskapen om de traditionella hantverken har mycket att lära oss och med ett slöjdperspektiv på tillvaron kommer vi långt menar han. Han forskar i hantverksvetenskap och arbetar för att bygga en plattform för kunskapsförmedling när det kommer till hantverkstekniker. Det handlar om hållbarhet men också hur vi vårdar, bevarar och förlänger livslängden i material och byggnader.

Gunnar Almevik svarar från sitt hem i Göteborg, han bor i ett hus som han renoverar själv. I ett telefonsamtal med en bebyggelseantikvarie som forskar i hantverkskunskap är det lätt att bli nyfiken på hur han själv går till väga när han förbättrar, lagar och renoverar. “Det mest miljövänliga vi kan göra är ju att se till att ha lång livslängd på det vi har runtomkring oss” konstaterar han, apropå vårt samtal som ska handla om hållbarhet, kvalitet och återbruk.

-         Många traditionella material ger bättre hållbarhet, det är en del i hållbarhetsbegreppet för mig. Jag ser att ett hantverk i äkta material har en kvalitet som håller för att vårdas och att nötas på.

Och hemma i det egna huset vill han göra så lite som möjligt i renoveringsväg:

-         Jag känner vördnad och respekt inför den enorma kvalitet och omsorg om material som byggts in i mitt eget hus, jag vill nog göra mindre här hemma. Professionellt kompromissar jag mer märker jag.

Undervisning i smidesteknik Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, Mariestad DaCapo. Foto Johan Wingborg

Undervisning i smidesteknik Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, Mariestad DaCapo. Foto Johan Wingborg

 Gunnar Almevik är professor i kulturvård, han undervisar och handleder doktorander vid Institutionen för kulturvård samt vid Hantverkslaboratoriet, båda knutna till Göteborgs universitet.  Han var också drivande i starten av Dacapo Hantverksskola i Mariestad 1996. Han var rektor på skolan fram tills att hantverksutbildningarna bygghantverk, trädgård- och landskapsvård blev delar av Göteborgs universitet.

Undervisning i trädgård- och landskapsvård, Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, Mariestad DaCapo.Foto Johan Wingborg

Undervisning i trädgård- och landskapsvård, Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, Mariestad DaCapo.Foto Johan Wingborg

 Just nu arbetar han med ett forskningsprojekt kring medeltida kyrkobyggande. Tidigare har han bland annat arbetat med traditionella hantverkstekniker, där han dokumenterat och ritat digitala modeller för att visualisera arbetsmetoder och byggnader. Han är intresserad av hur det såg ut förr och varför det gjorde det. Att vara i fält, att mäta, filma och dokumentera, samt leta källmaterial och vara aktiv i forskningens görande tycker han är det roligaste med sitt uppdrag, det är också där han ser att han gör skillnad. Han är utbildad bebyggelseantikvarie, vilket också är den praktik i området som han utövar.

 Genom sitt arbete ser Gunnar att han har en roll att fylla, att kunna arbeta för att förändra infrastrukturen för forskningen inom det praktiska fältet.

-         Hur kan vi bedriva forskning så att formatet passar hantverket? Det är en av de viktigaste frågorna som jag arbetar med. Kanske 3D-modeller, spelfilmer, andra plattformar kan få samma forskarstatus i framtiden?

Ett önskescenario för att förtydliga den kunskapen är att arbeta fram digitala instruktionsfilmer och kvalitetssäkra dem, idag finns en uppsjö filmklipp om hur du gör allt möjligt på internet, men det finns luckor i hur instruktionerna ges och vilken fakta som förmedlas menar Gunnar och där ser han att undervisningen och ämnet kan vara en resurs. Han arbetar för en plattform för filmer i traditionella hantverk där utövaren kan få en kort varudeklaration och en uttalad intention av vilket resultat det går att vänta sig av filmerna. Mottagaren är både en privatperson som vill lära sig mer, och en yrkesverksam hantverkare.

-         Jag tror att det är ett sätt att hitta och identifiera trösklarna för folk, då kan man också få fler att komma igång och göra mer själva därhemma.

Undervisning i bygghantverk, Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, Mariestad DaCapo. Foto Johan Wingborg

Undervisning i bygghantverk, Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, Mariestad DaCapo. Foto Johan Wingborg

 Och då är vi också inne på just civilsamhällets roll och hur fler av oss kan ta emot den orientering som finns inom området. Genom aktiv forskning stärks hantverksvetenskapen och kulturvården i den akademiska världen, men hur fungerar det i samhället i stort?  Vilken roll kan kunskapen om traditionella tekniker och bebyggelsevård ha i framtida arbete med omställning och andra sätt att bygga och producera? Når kunskapen ut och hur kan den göra skillnad?

-         Min drivkraft är att skapa en infrastruktur för forskande hantverkare, så att mer kunskap kan samlas in och komma samhället till nytta. Och jag är övertygad om att vi genom våra doktoranders arbete kan ge en hel del ny kunskap på området.

 Gunnar menar att det är kvalitetssäkrade produkter och kunskap kring hur vi använder dem som behövs i högre grad, och där har området mycket att erbjuda. Han exemplifierar med doktoranden Anja Källbom  som just nu forskar på traditionella färgtyper.

-         Vi behöver inte måla med plastfärger. Om vi kan ta fram och förfina recepten utifrån traditionella färgtyper kan vi samarbeta med branschen kring detta och få fram en mer miljövänlig produkt på marknaden.

 Men hur gör vi för att skynda på processen? Hur får vi med oss fler på banan kring hållbarhetsfrågor, miljöproblematik, återvinning och återbruk?

-         Ha slöjdperspektivet! Med en slöjdig blick på saker kommer man långt, med en slughet som ger större frihet att se möjligheterna med befintliga material och förutsättningar.

Rent konkret, vilken hantverksteknik skulle du rekommendera att börja med?

Gunnar nämner måleriet som ett bra område, själv har han helt slutat använda plastfärg, och målar endast med pensel, ingen roller. Att utforska de naturliga färgerna som limfärger eller äggoljetempera exempelvis är lustfyllt och roligt.

-         Det går att göra så mycket vackert! Schabloner, ådermålning, marmorering, det finns många spännande tekniker och det går att får fram fantastiska resultat. Allt som behövs är en bra pensel, pigment och bindmedel.

 Att aktualisera kunskapen kring de traditionella hantverken i sig och i ämnet kulturvård i stort ser Gunnar Almevik som mycket viktigt och relevant i vår samtid. Det är ett ämne som helt och hållet handlar om hållbarhet, så som han ser det. Hur vi vårdar, bibehåller, lagar och förlänger livslängden i material och byggnader.

-         Det handlar om att föra resurser i historien till framtiden och att behålla och utveckla värden som samhället behöver.

 Till den kunskapen hör också att utveckla bättre förståelse för vad som går att göra själv. Slöjden och hantverket kan erbjuda ett resilient perspektiv menar Gunnar:

-         Med det kommer också möjligheten att kontrollera de egna livsvillkoren. Alltifrån att kunna laga sina egna byxor istället för att köpa nya till att känna sig friare från alla beroenden vi pådyvlas. Den kraften tror jag är jätteviktig.

Porträtt på Gunnar Almevik. Foto Johan Wingborg

Porträtt på Gunnar Almevik. Foto Johan Wingborg

FAKTA

Namn: Gunnar Almevik. Yrke: Lärare och forskare i kulturvård med inriktning mot hantverksvetenskap. Gör på jobbet: Undervisar, handleder doktorander och forskar om byggnadshistoria. Hur länge har du gjort det? Sedan 1993. Mitt bästa hållbarhetstips: Att vägra plastfärg. Utforska de traditionella färg- och målerisätten som en väg in till de traditionella teknikerna. Hur kan vi bidra till en bättre planet inom ditt område? Var som slöjdaren och bedöm ditt material, vad kan jag göra av det här? Vi behöver slöjdigare perspektiv på tillvaron! Att se möjligheterna i det befintliga. Länkar: Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet: https://conservation.gu.se/. Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet/Mariestad: https://craftlab.gu.se/

 
logo_avl_blarod.jpg

Intervjun är del i en serie av fyra artiklar med samtal om hållbarhet, lagning och återbruk. Journalisten Frida Arnqvist Engström har intervjuat. Texterna är producerade för Slöjd håller och är resultat av ett samarbete mellan hemslöjdskonsulenternas verksamheter inom Region Norrbotten och Region Värmland

ARTIKEL - Takao Momiyama - Med de handsydda stygnen som livsstil

På Österlen en bit utanför Simrishamn bor Takao Momiyama i en gammal bondgård. För tio år sedan lämnade han Stockholm för livet på landet i Skåne, en flytt som inneburit förändringar också för hans konstnärliga uttryck. Borta är nu symaskinen och produktionen som formgivare,  här renoverar han hus, broderar och tränar kampsport. Nu är det de handsydda stygnen som är hans främsta medium.

Porträtt av Takao Momiyama. Foto Gunnel Pettersson

Porträtt av Takao Momiyama. Foto Gunnel Pettersson

Takao Momiyama broderar täta förstygn, de riktigt enkla stygnen beskriver han dem, “bara upp och ner för hand”. Han broderar i den japanska Sashikoteknikens lagning och lager. Det är vackert, stillsamt och rofyllt. Varför gillar vi hans arbete? Vad är det som tilltalar oss i hans verk?  Kanske vi uppfattar den taktila känsla som finns i använda textilier? Kanske är det omsorgen och tiden vi tycker om? Att någon gjort sig maket att vårda.

-         Jag har alltid lagat mina kläder, jag har tränat kampsport i över 50 år och där behöver kläderna hålla. Att laga för hand ger en mjuk känsla, stygnen blir behagligare och skönare att bära mot kroppen, säger Takao Momiyama.

Som nybliven pensionär har Takao idag hittat tillbaka till det broderi som alltid funnits med honom. Han har nu möjligheten att tålmodigt och meditativt lägga stygnen på rad i den traditionella broderitekniken. Verken väcker uppmärksamhet för hans behandling av färg och form, allt hophållet av stygnen.

-         Tidigare i min karriär har jag ägnat mig åt tryck, textiltryck och kalligrafi. Idag använder jag helt och hållet nålen och tråden för att skapa samma dynamik. Sashiko passar mig utmärkt för detta, säger han.

Takao har en nära 20-årig verksamhet av textil- och produktformgivning i Sverige bakom sig. Hans fokus har främst legat på just framtagandet av föremål inom områden som intresserar honom; hemtextil med textila mönster och köksprodukter i form av brickor och skärbrädor.  Idag  bor han på Österlen, utanför Simrishamn med sin familj i en gammal bondgård. Hans liv består av olika delar, träning, broderi, renovering av hus och matlagning, alla utgör en viktig helhet i hans liv.

Han flyttade hit för tio år sedan och i och med det kom också broderiet att få en allt mer betydande del, speciellt efter att han för två år sedan gick i pension. Fler och fler kurser och utställningar har det blivit de senaste åren, ämnet kring att återbruka och laga kläder ligger i tiden. Men för Takao är det knappast något nytt, inte heller ser han det som ett uttalat konstprojekt:

-         Det är inget unikt i det jag gör i sig, det är bara mitt sätt. Jag kastar inte, jag lagar och använder igen. Som pensionär har jag bara mer tid för detta.

Takao Momiyamas egenlagade arbetsbyxor, broderade i förstygn. Foto Gunnel Pettersson

 Takaos förhållande till sitt uttryck och sitt sätt att skapa gör honom helt frikopplad från konsumtion, han använder sig av de plagg han har och lagar och syr om dem med hjälp av tyger som han redan har i sina ägor.

Det ger honom frihet säger han. Han kommer från en textil bakgrund med förståelse för materialet och teknikerna. Han är född och uppvuxen tio mil norr om Tokyo och kommer från en familj som i generationer arbetat med silke och hampaproduktion.

-         Jag växte upp med textil eller med förståelse för textil. Jag trodde aldrig att jag skulle jobba så handgripligt med det som jag gör nu men jag märker tydligt att allt jag gör idag sitter i ryggmärgen och att det känns naturligt.

Han kom också att utbilda sig inom det textila området, men dock relativt sent i livet, han började Konstfack som 43-åring. Han hade dock som han beskriver det, levt ett helt liv innan dess, och också hunnit vara 14 år i Sverige. Tiden på Konstfack säger han dock gav honom bra verktyg och en grund i färg och form, en utbildning i estetik som han haft mycket nytta av.

-         Jag visste tidigt att jag ville ägna mig åt konst, det var bara uttrycket som tog tid. Jag inspirerades av abstrakta expressionister och impressionister, jag såg hur de ägnade sig åt färg och form och det blev mitt sätt att fånga detta i textil, att måla med tyget.

Lappat och lagat av Takao Momiyama, i utställningen KIN på Formex i augusti 2017. Foto Frida Arnqvist Engström

Porträtt av Takao Momiyama. Foto Gunnel Pettersson

Porträtt av Takao Momiyama. Foto Gunnel Pettersson

Parallellt med sitt konstnärliga utövande praktiserar Takao kampsporten budo som tränare. Detta är ett livslångt engagemang, han har tränat sedan han var tolv år gammal. Hans ateljé  är inrymd i hans dojo och undervisningen han bedriver handlar mycket om livsfilosofi utöver de praktiska i själva träningsteknikerna. Det finns kopplingar mellan hans olika uttryck och hans liv består av lika stora delar mental som fysisk träning.

-         Att hitta disciplin och närvaro i det man gör är avgörande. Det handlar också om insikten om att saker får ta tid och att det inte heller går att skynda på tiden.

Med lagningen kommer onekligen en annan föreställning om tid. Det är en långsam handling som ger andra sorters belöningar och beslut menar Takao.

-         Det jag lagar kan ta två veckor att få färdigt och inom den tidsrymden kan andra prioriteringar och beslut ha växt fram. Jag har tid att bestämma mig.

Tycker du att det är någon skillnad mellan ditt konstnärliga uttryck i lagandet, och det funktionella utövandet i de plagg du använder?

-         Nej, jag tänker inte att det är någon skillnad. Jag kan bli överraskad över att det är vackert på samma sätt, jag ställer ju också ut mina vardagsplagg. Jag äger ungefär 20-30 plagg som jag använder och lagar om igen.

Kortbyxor lagade i Sashikostygn av Takao Momiyama. Foto Gunnel Pettersson

Grunden i hans stygn handlar om att laga något trasigt och därmed kunna fortsätta använda textilierna, han återanvänder varje liten del av de textilier han brukar och ger därmed också plaggen nytt liv. Stygnen anger tonen och visar vägen menar Takao. Sashiko handlar för honom också om vardagslivets omsorg och det är så han tillämpar sitt broderi.

-         Att vårda och ta hand om handlar om att visa vördnad för materialet, för tiden och livet. Textilen blir som en metod för en livsstil som visar hur vi borde leva, hur vi borde ta omhand och framförallt inte bara köpa nytt.

Det finns något vördnadsfullt i det använda och nötta också, att laga i helt nyköpta plagg är inget som ju i sig behövs, men inte heller något som Takao tror är lika intressant.

-         Anknytningen till våra plagg är viktig, dess historia är ofta anledningen till att jag lagar. Men det är också skillnad på funktion och dekoration.

Takao utvecklar: att lappa och laga bygger ju främst på att stärka ett plagg och ge det en ny funktion eller ge det bättre förutsättningar för vidare användning. Det handlar ofta inte om estetik endast, att försköna. Han är noga med den skillnaden, även om han alltså också kan uppskatta lagandets estetik i sig.

-         Det intressanta ligger i den förlängda funktionen av plagget, slår han fast.

 

Något som är problematiskt kring ämnet vårda och renovera, eller som i det fallet med Takaos omsorgsfulla stygn som lagar, är ju att det kräver kunskap. Vi pratar om huruvida den kunskapen finns eller inte idag. Har vi tappat den kunskapen, och hur får vi isåfall den åter?

-         Nej jag tror att tillräckligt många kan får till lagningar om de försökte. Jag tror främst att det är en fråga om tidsbrist, att vi inte ser oss ha tiden eller prioriterar tiden att vårda våra textilier. Det är förstås galet att det är så.

Kan vi förändra det?

-         Ja. Genom att visa på sätt att göra det, att locka, berätta och inspirera. Det är en drivkraft för mig när jag håller workshops och gör utställningar.

Takao Momiyama tror också att det går att göra skillnad genom att uppmuntra folk att dela med sig av kunskap och inspiration till varandra.

-         Att anpassa oss efter de resurser vi har är en av de viktigaste frågorna för framtiden. Jag vårdar de saker som jag har tillgång till och använder dem på bästa sätt, det är något vi alla behöver göra i större utsträckning. 

FAKTA

Namn: Takao Momiyama. Yrke: Pensionär och konstnär. Gör på dagarna: Lagar saker. Jag renoverar ett hus och återvänder gamla material och broderar. Mitt bästa hållbarhetstips: Ta hand om och vårda ditt material och dina verktyg därhemma. Hur kan vi bidra till en bättre planet inom ditt område? Tänk igenom eventuella inköp. Eller, mitt grundläggande tips: köp inte. Länkar: http://www.momiyama.com/

 
logo_avl_blarod.jpg

Intervjun är del i en serie av fyra artiklar med samtal om hållbarhet, lagning och återbruk. Journalisten Frida Arnqvist Engström har intervjuat. Texterna är producerade för Slöjd håller och är resultat av ett samarbete mellan hemslöjdskonsulenternas verksamheter inom Region Norrbotten och Region Värmland

ARTIKEL - Andreas Nobel - Möbelformgivaren som hyllar lagandet

Att vi idag förväntas vara passivt lydiga konsumenter är dystopiskt säger möbelformgivaren och fil doktorn Andreas Nobel som istället tycker att det är bra för kreativiteten bygga och återbruka. Saker kan till och med bli bättre av att bli lagade menar han. Det handlar inte bara om ekonomi eller ekologi, utan också om estetik. Att producera saker innebär att vara människa säger han.

Vårt samtal tar sin början i hyllandet av återbruket samt att vi sorgligt nog ofta är bättre konsumenter än producenter. Det ska ta sig många andra vägar under den tid vi ses i Beckmans kafeteria. Jag träffar Andreas Nobel, som är fil doktor och lektor på Beckmans designskola i Stockholm. Han undervisar i historia, teori och kontext på formprogrammet här och är märkbart road av ämnet för dagen: vårt förhållningssätt till hållbarhet, resursfördelning och sätt att göra själv. Andreas Nobel delar sin tid på tre, som undervisande fil doktor, som föreståndare av ett snickeri och som möbelformgivare i egen regi.

 Något som förenar hans delar är övertygelsen om att det är en tillgång att kunna producera själv och att jobba med det som redan finns. Han har en hantverksmässig inställning till det mesta och tycker att vi har en onödig idealisering, snudd på en romantisering, av det nyskapade. Det är ju i tilläggen till det befintliga som det spännande finns menar han.

-         Som formgivare är det mer relevant att förhålla sig till det som redan finns och utmaningen blir ju då att göra så givande tillägg till det som möjligt-

 Det tillför ytterligare historiska lager på en produkt eller ett objekt säger han och utvecklar:

-         Det utstrålar något, en närvaro att någon har arbetat här och haft en intention. Här har det funnits en vilja och en rörelse framåt. Saker kan bli bättre av att bli lagade menar han.

 Han exemplifierar med ett trasigt handtag till ugnsluckan hemma hos sig själv, där lagningen med en svarvad trästav gav ugnen ett mer intressant uttryck än om han hade bytt ut hela spisen eller för den delen, om möjligt, bytt ut handtaget mot ett likadant i plast.

Trasig ungslucka och en egensvarvad stav som lagning. Foto Andreas Nobel

Trasig ungslucka och en egensvarvad stav som lagning. Foto Andreas Nobel

 På tisdagar förestår Andreas snickeriet i Nya verkstan vid Odenplan i Stockholm, dit människor remitteras för att må bättre. Psykisk ohälsa vårdas med hjälp av görande av olika slag, han ser hur välgörande snickeriet är.

-         Jag vill att vi aktivt ska producera saker, det är vad jag tänker att det innebär att vara människa och att därmed också uttrycka sig som människa. Det vi håller på med idag, att konsumera, är dystopiskt på så många sätt, det enda som förväntas av oss är att vi ska vara passivt lydiga konsumenter. 

 En termin i trä från Sätergläntan fungerade som en viktig start för Andreas, mycket hände där som han fortfarande har glädje av säger han. Där fick han kontakt med materialet, där upptäckte han att träet passade hans arbetssätt. En utbildning på Nyckelviksskolan och senare Konstfack gav honom konstnärligheten. Materialet och en nyfikenhet att bygga möbler lockade honom vidare i sin utbildning,  till Konstfack återvände han också senare  doktorand. 2014 kom hans avhandling om hantverkets inneboende språk. Bland annat med en praktisk del i utforskandet av bågsvarven, det enkla verktyg som ger möjlighet att svarva.

Både hyllplan och konsoller går att bygga av befintligt material hemma, här gjort av Andreas Nobel. Foto Andreas Nobel

Både hyllplan och konsoller går att bygga av befintligt material hemma, här gjort av Andreas Nobel. Foto Andreas Nobel

-         Med hjälp av en bågsvarv, en borrsväng och  kroppen som verktyg kan du bygga alla möbler du behöver, det kostar snudd på ingenting och du styr själv hela processen, det är ett optimalt redskap!

 Han har verkat som möbelformgivare i egen regi under ett antal år nu och  tidigare som medlem i designgruppen Uglycute, tongivande i Sverige under lång tid. Uglycute bildades under Andreas Konstfacksår, där skrivande i kombination med görande i enkla material utforskades. Återbruket ofta blev lösningen på problemet att inte ha tillgång till riktigt material eller verkstad. Det krävde praktisk problemlösning, något som han menar att både formgivning och slöjd i grunden handlar om.

-         Om du har befintliga bitar av material behöver formgivningen och problemlösningen utgå från dem och förutsättningarna för vad du kan göra börjar då i själva materialet, snarare än i exempelvis ritningen i datorn. Det är ett slöjdigt förhållningssätt som känns modernt och viktigt framöver.

 Detta  måste du också förhålla dig till när du adderar eller lagar - och  det är egentligen mycket svårare menar Andreas. Om vi börjar se på tillägg och form i sammanhang med annat kan vi få en ny sorts formgivning, kanske komma längre till och med?

-         Jag tror att ny form kan komma att se dagens ljus på grund av detta. Att form sker i dialog med befintliga material i högre utsträckning.

Hemdatorbord som tar tillvara på ett hörn samt parasiterar på omkringliggande möblemang, något Andreas Nobel gillar. Foto Andreas Nobel

Hemdatorbord som tar tillvara på ett hörn samt parasiterar på omkringliggande möblemang, något Andreas Nobel gillar. Foto Andreas Nobel

 Dessa frågeställningar har Andreas varit inne på ett tag. Hans avhandling handlar om möjligheten att se på hantverket som ett annat sätt att tänka eller som ett annat sätt att uttrycka sig. Det skrivna ordet är av tradition det dominerande verktyget för ett filosofiskt tänkande, men tänk om det inte passar alla uttryck? Vad händer om vi byter ut verktyget text mot språket i hantverket? Bågsvarven som Andreas byggde och använde i sitt arbete med sin avhandling fick representera ett annat sorts tänkande.

-         Ett nytt verktyg i en ny situation föder nya tankar och leder därmed till nya perspektiv. Det är relevant i det jag gör än idag.

 Och något som kan vara relevant i samhället i stort konstaterar vi i vårt samtal. Om vi ska designa något nytt måste vi byta fokus, ja verktyg helt enkelt. Med ny synvinkel kommer annorlunda tankar. Om formgivning och hantverk, men också om den rådande diskussionen om omställning, om ändliga resurser och inte minst vad vi behöver göra i klimatets tjänst.

En förlängning av en befintlig bokhylla hemma hos Andreas Nobel. Foto Andreas Nobel

En förlängning av en befintlig bokhylla hemma hos Andreas Nobel. Foto Andreas Nobel

 Jag har en känsla av att du är en person som lever som du lär?

-         Med tanke på att miljön håller på att gå helt åt skogen borde jag göra mycket mer. Jag verkligen ingen miljöhjälte, men jag tycker att det är bra för kreativiteten att lösa problem kring material och produkter som går sönder. Det handlar inte bara om ekonomi eller ekologi, utan också om estetik.

 Men hur kommer man egentligen igång? Vad är det som krävs av oss för att vi på allvar ska sätta oss in i byte av reservdelar, göra rätt materialval eller förmå oss att restaurera istället för att slänga? Börja hemma är Andreas råd. Om något går sönder, var inte så snabb att kassera, ge materialet eller föremålet en allvarlig tanke.

-         Utmana dig själv. Kanske din vattenkokare kan få ett handtag i näver istället för det där i plast som sprack? Lär dig genom att testa olika varianter.  

Andreas nämner den bokhylla han har hemma, vars enda fel egentligen var att den inte var hög nog, han behövde mer plats för förvaring. Med en utmärkt solid stomme i trä var det onödigt att kassera den, så han började istället att bygga på höjden.

-         Det är ett roligt sätt att komma igång. Prova att omgestalta befintliga saker där hemma och se vad som händer.

Det signalerar något, det berättar att någon har varit framme och gjort något. Det finns en energi i det, något framåtblickande och underhållande, resonerar Andreas.

-         Jag tycker om att få möbler att parasitera på varandra. Att de är delar som ingår i något annat och i sig blir till något större.

 Vad finns att vinna på ett sådant förhållningssätt tycker du?

-         Förutom bra miljö? En stor tillfredsställelse i att ha gjort det själv förstås.

FAKTA

Namn: Andreas Nobel. Yrke: Inredningsarkitekt och lektor på Beckmans. Gör på jobbet: Undervisar på halvtid i designhistoria, teori och kontext på formprogrammet på Beckmans. Utöver det formger och tillverkar möbler. Hur länge har du gjort det? Jag har undervisat på Beckmans i tre år. Mitt bästa hållbarhetstips: Bygg en bågsvarv och börja svarva. Den kostar nästan ingenting och går fort att bygga: https://www.youtube.com/watch?v=wnv0DAR_gWA . Hur kan vi bidra till en bättre planet inom ditt område? Gör mer själv. Länkar: Beckmans Designhögskola: https://www.beckmans.se/. Instagram: @andreas_nobel

Porträtt på Andreas Nobel, sittandes i den bågsvarv han byggt själv. Foto: Andreas Nobel

Porträtt på Andreas Nobel, sittandes i den bågsvarv han byggt själv. Foto: Andreas Nobel

 
logo_avl_blarod.jpg

Intervjun är del i en serie av fyra artiklar med samtal om hållbarhet, lagning och återbruk. Journalisten Frida Arnqvist Engström har intervjuat. Texterna är producerade för Slöjd håller och är resultat av ett samarbete mellan hemslöjdskonsulenternas verksamheter inom Region Norrbotten och Region Värmland

TIPS - Tvätta mattor i snö

Dammsug fram- och baksidan med det plana munstycket. Skona fransarna från onödigt slitage genom att varsamt undvika dem.

Häng ut mattan och låt den bli kall, en rumstempererad matta smälter snön.

Lägg mattan med luggsidan nedåt i snön det vill säga upp och ner. Använd en skurborste eller annan borste med långs skaft och slå försiktigt på baksidan. Då "öppnar” luggen upp sig och dammet faller ur samtidigt som snökristallerna tillåts arbeta mot ullen. Om din matta är ömtålig och skör var försiktig och slå inte alls utan gå vidare.

Lägg på snö och borsta baksidan noggrant. Dra gärna mattan i snön.

Vänd mattan så luggen kommer uppåt. Borsta framsidan med ren snö.

Skaka försiktigt av snön och häng upp mattan. Kom ihåg att borsta båda sidorna för att få bort all snö.

Ta in mattan och dammsug fram- och baksidan. Om mattan är fuktig låter du den ligga plant och torka med baksidan uppåt. Vänd mattan, lägg den på plats och låt även framsidan torka.

Lär mera: http://www.arhan.se/se/meddelanden/2010/mattvatt/mattvatt.html

Foto: Monica Modig Rauden

FAKTA - Traditionell transparent ytbehandling

Det finns en rad ämnen i naturen som är lämpade att använda för ytbehandling av trä. Schellack, foto: Lars Petersson

Det finns en rad ämnen i naturen som är lämpade att använda för ytbehandling av trä. Schellack, foto: Lars Petersson

Det finns en rad ämnen i naturen som är lämpade att använda för ytbehandling av trä och extra förstärkning av målade ytor.

Linolja

Oljeboning av träytor hör till de allra äldsta ytbehandlingsmetoderna. Den är enkel och skyddar träet. Linoljan kan vara kall- eller varmpressad, rå eller kokt. Bäst kvalitet håller kallpressad rå linolja. Nackdelen är att den torkar långsammare än kokt olja. Dessa egenskaper kan uppnås genom att rå linolja syresätts och därmed blir föroxiderad. Detta kan ske i kombination med uppvärmning och oljan får då en kortare torktid. Standolja är en tjockflytande, upphettad linolja. Oljan blir tjockare och torkar snabbare ju längre tid den hettas upp. Den tillsätts oljefärger och fernissor som förstärkning mot kemikalier och nötning och för att ge bättre glans. Standoljan lämpar sig inte för djupimpregnering, men bidrar till att ge en blank yta.

Vax

Vaxboning kan utföras på obehandlat, oljat, betsat eller oljemålat trä.
• Bivax är en biprodukt vid framtagning av honung. Vaxet är relativt mjukt. Det kan vara blekt (nästan vitt) eller oblekt (gulbrunt). För en tålig yta blandas bivaxet oftast med carnaubavax.
• Carnaubavax kommer från en brasiliansk palm. Det ger hårda och slitstarka ytor.
• Japanvax är mjukt men ger ytan en vacker glans. Detta vax kan också förstärkas med Carnaubavax.
• Hartser förstärker och höjer glansen hos oljefärg och andra linoljeprodukter samt fernissa. Vissa hartser kan också användas för att bona trä, isolera kvistar, fylla i sprickor med mera. Blandar man linolja och harts ger linoljan seghet och hartset hårdhet och glans.
• Kolofonium utvinns som restprodukt vid framställning av terpentin ur barrträdskåda. Detta harts är sprött och skört men kan härdas till högre kvalitet.
• Damarharts kommer från bortre Indien ur Bohoreaträdet. Det är färglöst och relativt mjukt och går att lösa i olja.
• Mastix utvinns ur ett träslag som växer i den grekiska övärlden. Mastix anses vara en av de bästa hartserna och används i finare lacker.
• Grankåda har använts i det svenska allmogemåleriet för att ge högre glans åt limfärg.
• Shellack är avsöndringar av sköldlöss. Hartset utvinns i Indien där man skrapar av avlagringarna från stora kolonier av löss. Hartset tvättas, smältes och stelnar till tunna blad, som sedan löses i sprit.

TIPS - Penslar och penselvård

penslar.jpg

Det lönar sig att betala lite extra för att få en bra pensel. En pensel av god kvalité släpper inte strån, håller färg och behåller spänsten i borsten under lång tid. För linoljefärg och äggoljetempera är penslar av svinborst bra. Penslar med svart svinborst är lite hårdare och lämpar sig bäst för linoljefärg. Till äggoljetempera fungerar penslar med vit svinborst bra. De är lite mjukare och äggoljetemperan behöver lite varsammare applicering än linoljefärg som kan jobbas ut mer för att få tunna färgskikt. En bra pensel blir bättre efter användning och god skötsel. Se köpet av en pensel som en investering för lång tid.

Ju enklare, ju bättre.

Traditionellt, hållbart måleri består av ett fåtal ingredienser. Färgen har två huvudbeståndsdelar: pigment och bindemedel. Linolja är ett bra bindemedel. Som pigment finns två alternativ: torra pulverpigment och pigment som är rivna i rå linolja = konstnärsfärger på tub. Välj alltid pigment och bindemedel av hög kvalité. I handeln brukar färg på tub klassificeras i nivåer som kan benämnas, hobby, semiproffs och proffsfärger. Linoljan ska vara av hög kvalité; kallpressad linolja bör vara grunden, sedan kan den förädlats genom kokning eller föroxidering för att förkorta torkningen/ härdningen av färgen.  Blekning förekommer också för att få en ljusare olja.

Ta hand om dina penslar

En pensel som använts med linoljefärg eller äggoljetempera rengörs bäst med ren såpa och ljummet vatten. Innan du ska tvätta penseln ren från färg efter målning är det bra att stryka av så mycket färg som möjligt mot en grov yta. En ohyvlad bräda är bra. Ta sedan en klick såpa i ena handen och med penseln i andra handen arbetar du in såpa ända in i botten på penseln. Behandlingen kan verka omild och våldsam, men en bra pensel tar inte skada av denna typ av rengöring.  Skölj med ljummet vatten. Vattnet får inte vara för varmt. Behaglig temperatur för händerna brukar vara en bra måttstock. Upprepa tvättningen till dess ingen färg är kvar i penselns borst. Restriktioner för hur mycket fett (olja) som får släppas ut i avloppet finns, men gränsvärdena blir aktuella när verksamheten närmar sig professionell yrkesverksamhet. Är du osäker och vill göra rätt tar du kontakt med din kommun.

Om du målar med linoljefärg behöver du inte tvätta penseln mellan de olika strykningarna. Den kan hänga i rå linolja. Det är viktigt att penseln hänger i oljan, det räcker alltså inte med att den står mot botten av en burk med linolja. Gör så här: Välj gärna en glasburk med skruvlock. Gör ett hål i locket som passar penselns skaft. Försök att få ur så mycket färg som möjligt ur penseln, först genom att stryka/ pressa penseln mot färgburkens kant sedan arbeta ur färg mot en grov yta, t ex en ohyvlad bräda. Häll rå linolja i burken och fixera penseln med t ex en klädnypa så den hänger fritt från burkens botten. Linoljan ska täcka hela penselns borst. När målningen med den aktuella kulören är klar tvättas penseln ur med såpa och vatten. Du ska inte blanda penslar med olika kulörer i samma burk.

Låt penslar hänga luftigt efter tvätt så de torkar ordentligt innan de läggs i lådor eller askar.

”Som kund kan du, genom dina val, ta ansvar för en hållbar produktion”

 

Text och foto: Lars Petersson, länshemslöjdskonsulent Örebro, jan 2016

TIPS - Rengöring och underhåll av träföremål

Beroende på träföremåls karaktär och ytbehandling, behöver man behandla dem med lite olika metoder. Här följer några råd och tips.

Rengöring

  • Träföremål med skuren yta är tåligare än de som har putsad yta. Den putsade ytan är mer porös och tar åt sig smuts och fukt. Fibrerna reser sig när ytan blir fuktig. Om detta händer kan ytan naturligtvis slipas slät igen. Lätt smutsade, dammiga träföremål torka du enkelt av med en fuktig trasa.

  • Träsaker som behöver kraftigare rengöring, till exempel sådana som används till livsmedel, kan handdiskas med milt diskmedel och vatten. Blötlägg inte och ställ dem att torka luftigt.

Underhåll

  • Ett oljebehandlat träföremål kan bli matt och solkigt på ytan med tiden. Då kan man bättra på ytbehandlingen med en oljefuktad trasa. Det är viktigt att oljeskiktet blir mycket tunt. Använd kallpressad rå linolja. Oljan kan lämna smak en tid efter behandlingen, men det är ett övergående problem. Tänk på att oljeindränkta trasor kan självantända. Du gör säkrast i att elda upp dem efter användning.

  • En träyta som målats med linoljefärg eller äggoljetempera på ett riktigt sätt åldras vackert och behöver normalt inget underhåll. Om ytan blir smutsig går den bra att torka av med en fuktig trasa.

TIPS - Tvätta linne

Linnetextilier är värda stor omsorg. Om man sköter dem på rätt sätt, blir de bara vackrare för varje år. Foto: Heli Björkman

Linnetextilier är värda stor omsorg. Om man sköter dem på rätt sätt, blir de bara vackrare för varje år. Foto: Heli Björkman

Linnetextilier är värda stor omsorg. Om man sköter dem på rätt sätt, blir de bara vackrare för varje år. Textilier i linne behöver inte tvättas så ofta, det kan räcka med att vädra och ta bort eventuella fläckar.

Så här tvättar du

Oblekta och halvblekta linnetextilier är allra ömtåligast. De ska tvättas i tvättmedel utan blekmedel. Välj ett kulörtvättmedel märkt med Bra miljöval eller Svanen, de innehåller inga blekmedel. Tvätta i 60–80 grader. Ömtåliga textilier kan tvättas med olivtvål i ljummet vatten, om färgen tål låg temperatur.

Fläckborttagning

Fläckar tas med fördel bort före tvätt (se fläckborttagning). Hovförvaltningens textilvårdare ger följande råd: Pensla fläckar med enprocentig klorlösning och såpvatten och blötlägg sedan linnet i såpvatten ett par timmar.

Linne och maskintvätt

Linnets värsta fiende är den mekaniska nötningen. Om du maskintvättar linne, blöt det innan du lägger det i tvättrumman. Välj skongång och uteslut centrifugering. De långa släta linfibrerna bryts sönder i centrifugen och linnet får permanenta skrynklor. Dropptorkning och släthängning är det bästa.

Mangling och torkning

Linnet bör kallmanglas, då får man fram den bästa lystern – glansen stiger med åren. Varmmangling och torktumling förstör på sikt linnet, och gör att glansen försvinner. Om man inte har en kallmangel? Sök upp en tvättinrättning som har.

Små textilier kan man hantera själv: Lägg dem plaskvåta på ett slätt underlag, på en vaxduk, kakel, diskbänken eller i badkaret. Släta ut tyget med rätsidan ner. Textilier med broderier eller spetsar ska ligga med avigsidan ned. Stryk det slätt med handen eller med en svamp och se till att alla kanter är raka, och låt torka.  Glättsten är också ett bra hjälpmedel och lämpar sig bäst för kläder och andra mindre linnetextilier.

Tänk på att lufta och torka det manglade linnet innan det läggs i linneskåpet, annars kan det uppstå mögelfläckar.