Återbruk – vad är det vi gör?

Ljusstake

återbruk Återbruk är ett begrepp som vi ofta använder inom slöjden. Vi finner det ofta som rubrik för något som lockar till slöjdande, hållbart slöjdande.

Slöjd är en verksamhet som bottnar i en tradition av kunskaper i hantverk av olika slag. Slöjd kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en förmåga att kunna göra själv, utan alltför stora anordningar och hjälpmedel. Slöjdens kärna av kunskap finns i utövaren, i kroppen, i intellektet, i erfarenheten. Här finns lösningar på problem, när något gått sönder eller tjänat ut. Vi kan laga, göra om, ge ny funktion. Vi kan använda, bruka materialet igen. Återbruk. Att bruka är att ge något en funktion. Inom slöjden handlar det ofta om att göra saker som har en praktisk funktion. Kläder som kan värma oss när det är kallt, svalka oss när det är soligt eller skydda oss när det regnar och blåser. Vi kan slöjda saker av trä och metall som underlättar vår vardag. Möbler att vistas i, förvara i, saker att tillreda mat i, äta ur. Smidda knivar och redskap som hjälper oss. Vi kan göra allt detta med nytt material, eller använda material som redan haft en funktion. Återbruk. Om vi ser på materialets väg från ursprung till dess att det inte är användbart längre ur ett linjärt perspektiv blir valet av material väldigt viktigt. Plast kan vi hålla liv i ett tag, ibland. Men till slut går det inte längre. Vad händer då? Deponi på en soptipp, bränning i kraftvärmeverk, eller hamnar plastdelar och partiklar i haven där de samlas i fiskarnas gälar så de kvävs eller bildar plasten flytande öar?

Material som inte behöver processas fram i någon större utsträckning är lättare att hantera efter en tid. Trä, ull, lin och andra material vi brukar kalla naturmaterial finns hela tiden nära sin ursprungliga form. När vi slitit ut, lagat och tröttnat på våra slöjdade saker kan vi lättare och med godare samvete återföra dem till naturen. Vi behöver föra ett större mått av kretsloppstänkande i vår konsumtion. Vi kan se materialen vi använder som resurser hela tiden. Ett material som aldrig lämnar det ekologiska kretsloppet blir till nya resurser i komposten. Ju färre material ett föremål innehåller, ju lättare är det att laga, återbruka och kompostera.

/Lars Petersson

 

TRÄ 2013, Virserum, Småland

TRA2013affisch

Nu har den dragit igång! En av årets viktigaste händelser! Trätriennalen TRÄ 2013 är en utställning där utmaningen är att hitta olika användning av materialet trä ur perspektivet hållbar utveckling. Om du vill vara med på Småland trädagar anmäler du dig senast den 7  juni via den här länken. Utställningens öppettider och övrig information får du här

/Lars Petersson

Allemansrätten och slöjd

Marklav

Marklav

Vi talar ofta om värdet att söka sitt slöjdmaterial i naturen. Det är en viktig del av slöjdens helhetstänkande, ”från ax till kaka”. Vi lyfter gärna fram att slöjdens material är de som finns i närheten och till hands. I perspektivet hållbar utveckling är just det närproducerade, det miljövänliga och det sociala starka argument som poängterar slöjdens kvalitéer.

Men vad gäller egentligen i skog och mark för oss som vill slöjda av material från naturen?

När det gäller blommor, både ettåriga och fleråriga, får de plockas såvida det inte finns regionala eller lokala undantag. Fridlysning av växter och djur ger dem oftast ett fullständigt skydd. Det innebär att du inte får plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada den fridlysta arten.  För vissa arter kan det vara tillåtet att plocka en bukett åt sig själv, men inte mer än så. När det gäller fridlysning finns mer information på Naturvårdsverkets hemsida och på varje länsstyrelses hemsida finns de regionala skydden angivna.

Allemansrätten ger dig inte rätt att hugga ner eller på annat sätt skada växande träd. Om du vill fälla eller ta någon del av ett levande träd måste du ha markägarens tillstånd. Buskar nämns inte, men är med största säkerhet inte tillåtet att fälla en enbuske, mindre hassel eller annan växt med vedartad stam och buskliknande växtsätt. Mossor och lavar omfattas inte av den av den här regeln. De får troligen plockas, men inte i några större mängder och inte till försäljning. Här får du lära dig skillnaden mellan mossa och lav.

Så, vad återstår då för den slöjdare som vill finna sitt material i skogen?

Pinnar och kvistar som fallit till marken får du plocka. Se på Vildhjärtas hemsida vad det kan bli. Du kan plocka mossor och lavar i ringa omfattning, men inte i kommersiellt syfte

Allemansrätten ger oss en härlig möjlighet att röra oss ute i naturen. Vi kan gå, cykla, paddla och rida utan att fråga om lov. Du kan sitta på en sten och tänka eller bara tomglo. Allt detta är tillåtet så länge du tänker på ledorden ”inte störa, inte förstöra”. Allemanrätten bygger på den enskildes ansvar och omdöme. Du måste visa hänsyn till natur och djurliv, och mot markägare och andra som är ute.

Det är lätt att få uppfattningen att allemansrätten är något som funnits sedan människoaporna reste sig på två ben och började stöva runt i naturen, men begreppet ”allemansrätt” har troligen börjat användas någon gång på 1900-talets mitt. Allemansrätten är ingen lag och det finns ingen lag som definierar den exakt. Däremot finns det lagar som omger allemansrätten som reglerar vad som är tillåtet när vi vistas ute i naturen. Helt klart är att allemansrätten gäller för oss alla, inte bara dig som person utan även organisationer och näringslivet.

Om du hittar ett fint träd som du vill slöjda av och inte vet vems mark du är på: sök upp närmaste bebodda hus och fråga! Går inte det kan du via ekonomiska kartan hos Lantmäteriet få reda på fastighetsbeteckningen och sedan söka dig vidare via kommunen eller Skatteverket till vem som äger marken.

Var försiktig och varsam, men slöjda!

/Lars Petersson

Ny bok om "BJÖRK"

IMAG0183_s

Trädet, människan och naturen av Marit Stigsdotter och Bertil Hertzberg Den här boken visar hur mångfacetterad björken är. Och vilken nytta människan haft av björken sedan urminnes tider, med allt sitt material till möbler, redskap, växtfärgning och mat. Man får läsa om allt från hisnande turer i segelflygplan gjorda av björkfaner till hur medeltidens vardagsliv i Ryssland kunde te sig. Det finns beskrivningar på enkla slöjdföremål. Den tar upp många aspekter som berör hållbarhet, pottaskebränning som gjorde att stora mängder skog blev hårt åtgångna, skogsbranschen som prioriterat granen som mycket lönsammare än björken. Boken ger en inblick i hur allt i naturen har ett förhållande till varandra, att många arter inte klarar sig i moderna skogsbruk som exempelvis den vitryggiga hackspetten. Det pågår en hel del forskning som pekar på att björken även i fortsättning kommer att vara viktig för oss människor. Det går exempelvis att utvinna textilfiber ur trä (inte bara björk). På flera håll gör man drycker av björksav. Forskning runt nävern visar att man skulle kunna få fram cancerhämmande läkemedel ur betulin som finns i näver. Man försöker även förädla björk som råvara, till förstklassigt snickarvirke och genom värmebehandling göra den mer röttålig. Jag läste boken med stor glädje och entusiasm.

Utställningar om trä på Virserum!

Virserums konsthall har utsett 2013 till ett träår. Den 3 februari var det invigning av bland annat en slöjdutställning med namnet Bäst i Sverige-slöjd Träts år börjar med slöjd, gjort i framtidens material – trä Utställningen är ett samarbete mellan hårdslöjdskonsulenterna, från Kalmar, Jönköping och Kronobergs län och Virserums Konsthall. Dessutom invigdes en utställning som heter Ung grön design Elva unga designers med smålandsanknytning lyfts fram i denna utställning som sker i samarbete med Svensk Form Småland och Linnéuniversitetet. Hur kan en design göra minsta möjliga miljöpåverkan? Samtliga i Ung grön design arbetar med hållbarhetens aspekter och gröna material. www.virserumskonsthall.com

Och vi som trodde att vi kunde flytta ut!

Ulf Bolander, Nora

Några sköna vårdagar har vi allt haft. Åtminstone i södra delen av landet. Vi har kunnat sitta ute i solen och slöjda. Men så kom det ett bakslag med kyla och snö. Kanske stannar kung Bore över påsk. Men hav tröst! Flytta in täljbänken, huggkubben, verktygen och träet i vardagsrummet. Med färskt trä och handverktyg faller det blöta, tunga spånet ner på golvet. Det blir minimalt med damm och lätt att städa. Samla spånet i papperspåse så blir det bra att tända brasan i kaminen med, eller så går det att kompostera. Träslöjd behöver inte ske i särskilda lokaler, utan fungerar utmärkt i "möblerade rum" och så kan man ju umgås med andra samtidigt,  även om de andra inte täljer. Energisnålt, socialt och ekonomiskt! Slöjd Håller!

Slöjdens värde!

Jag kom bara att tänka på vad häftigt det är med slöjd! Man kan ta en sväng i skogen, hitta en pinne, en till synes helt värdelös pinne. Om pinnen lämnas kvar i skogen förblir den, ja bara en pinne, vilket även det är bra. Men om man sätter sig ner och funderar skulle man säkert kunna komma på något intressant att göra av pinnen. Den kanske har en rolig form som kan bli något djur eller handtag, pinnen har en otroligt stor utvecklingspotential i detta läge. Det är häftigt att veta att det ute i naturen finns en massa olika material som bara väntar på att bli upptäckt! Men det bästa med den tanken är att även om vi inte upptäcker alla material just nu, så är det inte förlorat. Det växer upp nytt material. De flesta pinnar ligger kvar i skogen och multnar, möjligtvis blir de ved. Andra pinnar blir slöjdmaterial och lever vidare som fin slöjd.

Möbler av det rätta virket

En väl använd bordsyta. Obehandlad, vacker efter många års brukI en artikel i Svenska Dagbladet den 19 mars 2011 beskrivs några tydliga trender inom möbeltillverkningen. Från Carl Malmstens Furniture studies vid Linköpings universitet kommer vindpustar som berättar att trärena ytor efterfrågas. Gärna av inhemska träslag. Kunderna efterfrågar åtgärdsbara ytor i sin strävan att omge sig med mer hållbara och miljövänliga möbler. Att en obehandlad yta behöver skötas för att bli långlivad verkar inte bekymra kunderna. En annan trend som beskrivs i artikeln är man i framtiden kommer att köpa färre saker och efterfrågar ursprunget för varje sak. Kunden vill veta var möbeln är tillverkad, av vem och av vad.

Till sist konstateras att ett bra alternativ till en obehandlad yta är rena linoljor, utan lösningsmedel. Med en ren, lokalt producerad linolja blir träytan lätt att underhålla och lätt att bättra på.

Allt detta ligger helt i linje med slöjdens karaktärsdrag. Slöjden har varit och är:

  • lokalt producerad och resurssnål
  • av material som hämtats i närområdet.

Produktion av slöjd innebär

  • en marginell miljöpåverkan och
  • nästan obefintligt bruk av petroleumprodukter.

Förresten: När får vi se den första kravmärkta linoljan? Eller finns den redan?

Trä utomhus – hur klarar det sig från röta?

Trä binder koldioxid under sin livslängd vilket är positivt om vi beaktar växthuseffekten.

Att återanvända materialet gör livslängden större. För den egna plånboken, och egna arbetsinsatsen, vill vi väl gärna att det vi konstruerar fungerar så länge som möjligt. Om vi ser till våra förfäders kunskap om detta så visste de framför allt vilket virke man skulle välja. Kärnvirke av ek, lärk, tall eller alm var deras naturliga val vid konstruktioner som var i kontakt med väderlek och underlag som jord, grus och sten. För stolpar i jord valdes ofta en och skulle materialet vara i ständig kontakt med vatten så var alen ett utmärkt val.

För att ytterligare bättra på konstruktionsvirket kunde tallen ”katas” vilket innebar att man tog bort ytterbarken på trädet , dock inte runt om hela stammen, eller kapade av toppen för att trädet under ett 10-tal år skulle producera mera hartsämnen (för att läka skadan).

Vid sättning av stolpar i marken kolades ofta veden under mark och en bit upp. Detta kunde förstärkas med varm tjära blandad med sand för att fylla eventuella sprickor. Att ”klä” änden i marken med näver brukades också. Björknävern användes också som syllpapp mellan stock och sten eller som underlag för exempelvis torv vid takläggning då nävern har stor motståndskraft mot fukt och röta.

Under 1900-talet har flera experiment gjorts för att bevara träet undan röta. Man har penslat, tryckt och borrat in koppar, krom och arsenik m fl kemikalier. Idag är de flesta av dessa gifter borttagna i konsumentled och Eu arbetar för att få bort allt mer av dessa impregneringar. Då livslängden på träkonstruktioner är av stort intresse så forskas det en hel del på detta. Här finns bland annat värmebehandling som innebär att man hettar upp trä till 150-250 grader. Träets egenskaper förbättras när det gäller rötbeständighet och dimentionsstabilitet men de mekaniska egenskaperna försämras.

En annan metod där forskning pågår är att med hjälp av elektropulsteknologi leda svag ström genom fuktigt virke. Där hoppas man att ingen bakteriell tillväxt kan ske vid strömpulsning och att detta kan användas på redan befintliga byggnader och konstruktioner. För att driva dessa tror forskningen att det räcker med solceller.

Vi får väl hoppas att forskningen idag gör att vi kan få fram hållbara lösningar för ett så viktigt material som trä. Till dess kanske vi ska förlita oss till beprövade metoder och kvaliteter som våra förfäder gjorde. Använda rätt material för ändamålet. Kanske också våga se att trä är så viktigt för att binda koldioxid att det kanske är klokt att ibland importera material med god röt beständighet.

Design med omtanke

Samir Saba på Falkenbergs museum 5 februari - 12 mars Samir Saba visar 3 stolar i utställningen Offentlig drivkraft för hållbar design på Falkenbergs museum. Du kan läsa mer om utställningen här!

Jag som sitter på andra sidan Sverige har inte möjlighet att se utställningen men skulle gärna vilja få flera omdömen. Har du sett den? Vad tyckte du?

Mer om Samir kan du läsa här!