Använda åter

I självhushållets samhälle hade kvinnan ständigt arbete med textilhantering. Lin, ull och skinn var utgångsmaterialet men från linplanta till skjorta och från ulltott till kjol eller strumpa var arbetsmomenten många och tidskrävande. Därför blev klädedräkten också dyrbar i äldre tid. En skinnpäls eller kjortel kunde värderas högre än hus och andra ägodelar i dåtida bouppteckningar. Kläder sköttes med omsorg och kunde ärvas i flera led. Man skilde noga på arbetskläder och helgkläder. De mest nötta och nerslitna plagg, noga och tätt lappade, som vantar, strumpor eller kjolar noppades sönder, tvättades och kardades med ny ull till nytt garn. Återanvändning tillämpades här, liksom inom allt annat.

Så skriver Karl Lärka, i boken ”Berättar”, som beskriver allmogen liv i början av 1900-talet med intervjuer som sträcker sig mer är 100 år bakåt i tiden. Genom alla tider och inom alla samhällsklasser har människor återvunnit, återanvänt, reparerat, lånat och bytt. Kanske är det bara under de senaste årtiondena, med en framväxande medelklass, som det blivit ”finare” att köpa nytt. Att konsumera har ju blivit något av en statusmarkör, underblåst av en marknadsekonomi, ett sätt att visa upp sig själv och sin framgång.

I dag är ju också marknadsekonomin uppbyggd så att det ska konsumeras antingen ekonomin är god eller dålig.

I takt med allt mer av konsumtion och allt mindre av återbruk tappar vi säkert kunskap och förmåga att laga. Förr kunde man få en möbel lagad eller en ny skjortknapp fastsydd. Idag kostar varken skorna eller mobilen så mycket att det känns lönt att laga. Men, vem betalar alla dessa produkter, naturen är ju en förlorare med ständiga uttag av råvara och människor i låglöneländer som sliter för nästan ingenting. Transporter över världen ökar och ibland undrar man ju om det är nödvändigt att köpa leksaker till hunden, producerade långt borta av tvivelaktiga material, när hunden gärna leker med vilken skogspinne som helst.

Visst har teknikutvecklingen gått framåt och allt ska kanske inte uppgraderas eller repareras. Tv apparater och vitvaror som kyl och frys har ju gjort stora landvinningar inom energiåtgång och giftiga komponenter. Bilindustrin har halverat bränsleförbrukningen senaste åren osv. Forskare är idag överens om att bästa återvinningen är de produkter som har liten energiåtgång när de används men mycket när de tillverkas. Exempel på sådana varor är möbler eller som Karl Lärka berättade för oss, kläder.  Den bästa produkten måste ju vara den som håller länge, tidlös med hög kvalitet och funktion, är egenskaper som värdesätts. Dessa produkter blir ju ofta uppskattade av sin ägare och underhålls. En kär ägodel kan dessutom ge upphov till en tjänstesektor som servar eller reparerar.

Idag finns en kraftfull rörelse mot den hysteriska köprush som pågått sista årtionden. Konsumtionen av ekologiska produkter inom mat och textilbransch ökar. Det ska vara ekologiskt stenugnsbakat bröd, ekologiskt hembryggt öl, eko-kaffe/-latte, mm. Hoppas bara detta fortsätter att växa och inte är en hip trend för självförverkligande för att visa hur rätt ”hen är”.

Ett stort framtida problem är den resursbrist på vissa råvaror som kommer att uppstå. Inom slöjden används förnybara material oftast från växtriket. Produkterna tillverkas energisnålt av material som kan leva länge och oftast går de att laga. De består sällan av sammansatta material vilket gör att de lättare kan återanvändas. Efter återanvändning är de fortsatt ett naturmaterial som inte innehåller gifter utan gör att de kan komposteras eller förbrännas till energi. Kanske är Karl Lärkas ord snart här igen: ” Återanvändning tillämpades här, liksom inom allt annat”.

Thomas Lööf, länshemslöjdskonsulent i Västra Götaland