Allemansrätten och slöjd

Marklav

Marklav

Vi talar ofta om värdet att söka sitt slöjdmaterial i naturen. Det är en viktig del av slöjdens helhetstänkande, ”från ax till kaka”. Vi lyfter gärna fram att slöjdens material är de som finns i närheten och till hands. I perspektivet hållbar utveckling är just det närproducerade, det miljövänliga och det sociala starka argument som poängterar slöjdens kvalitéer.

Men vad gäller egentligen i skog och mark för oss som vill slöjda av material från naturen?

När det gäller blommor, både ettåriga och fleråriga, får de plockas såvida det inte finns regionala eller lokala undantag. Fridlysning av växter och djur ger dem oftast ett fullständigt skydd. Det innebär att du inte får plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada den fridlysta arten.  För vissa arter kan det vara tillåtet att plocka en bukett åt sig själv, men inte mer än så. När det gäller fridlysning finns mer information på Naturvårdsverkets hemsida och på varje länsstyrelses hemsida finns de regionala skydden angivna.

Allemansrätten ger dig inte rätt att hugga ner eller på annat sätt skada växande träd. Om du vill fälla eller ta någon del av ett levande träd måste du ha markägarens tillstånd. Buskar nämns inte, men är med största säkerhet inte tillåtet att fälla en enbuske, mindre hassel eller annan växt med vedartad stam och buskliknande växtsätt. Mossor och lavar omfattas inte av den av den här regeln. De får troligen plockas, men inte i några större mängder och inte till försäljning. Här får du lära dig skillnaden mellan mossa och lav.

Så, vad återstår då för den slöjdare som vill finna sitt material i skogen?

Pinnar och kvistar som fallit till marken får du plocka. Se på Vildhjärtas hemsida vad det kan bli. Du kan plocka mossor och lavar i ringa omfattning, men inte i kommersiellt syfte

Allemansrätten ger oss en härlig möjlighet att röra oss ute i naturen. Vi kan gå, cykla, paddla och rida utan att fråga om lov. Du kan sitta på en sten och tänka eller bara tomglo. Allt detta är tillåtet så länge du tänker på ledorden ”inte störa, inte förstöra”. Allemanrätten bygger på den enskildes ansvar och omdöme. Du måste visa hänsyn till natur och djurliv, och mot markägare och andra som är ute.

Det är lätt att få uppfattningen att allemansrätten är något som funnits sedan människoaporna reste sig på två ben och började stöva runt i naturen, men begreppet ”allemansrätt” har troligen börjat användas någon gång på 1900-talets mitt. Allemansrätten är ingen lag och det finns ingen lag som definierar den exakt. Däremot finns det lagar som omger allemansrätten som reglerar vad som är tillåtet när vi vistas ute i naturen. Helt klart är att allemansrätten gäller för oss alla, inte bara dig som person utan även organisationer och näringslivet.

Om du hittar ett fint träd som du vill slöjda av och inte vet vems mark du är på: sök upp närmaste bebodda hus och fråga! Går inte det kan du via ekonomiska kartan hos Lantmäteriet få reda på fastighetsbeteckningen och sedan söka dig vidare via kommunen eller Skatteverket till vem som äger marken.

Var försiktig och varsam, men slöjda!

/Lars Petersson